I lördags bar det av. Bussen till Skavsta, flyget till Beauvais och bussen in till Paris.

Precis som i Rom var det enda vi visste att hotellet var bokat, så vi plockade på oss lite kartor och lyckades orientera oss till hotellet.

Väl där fick vi ett illaluktande rökrum med två enkelsängar och utan utsikt som fylldes med tunnelbanans mullrande ljud var femte minut.

Några minuter av Keehas övertalande senare blev vi dock uppbytta till ett rum längst upp med snedtak men utan störande lukter och ljud samt balkong med utsikt över Paris smågator.

Trötta av resandet blev resten av dagen hyfsat lugn – mest utforskning av området.

Söndag

Första hela dagen i Paris!

Då vi hade sett Amelie från Montmartre precis innan avresa, och det låg nära hotellet, beslöt vi oss för att inleda med att insupa den romantiska atmosfären i Montmartre.

Mysiga smågator, musikanter på gator och i parker, utsikt över hela Paris och små torg med konstnärer som målade och sålde sina alster var bara några av de intryck som vi möttes av.

Vi kultiverade oss ytterligare genom att besöka en Salvador Dali-utställning i Montmartre innan vi begav oss vidare mot Triumfbågen.

.. som inte var så himla speciell. Den stod där, vi tittade på den och fotade, och begav oss sedan vidare.

Jag hade övertalat Keeha om att vi skulle förbi Louvren, då jag hade för mig att det var en av världens mest kända konstgallerier där stora konstnärer hänger ut.

När vi kom dit insåg jag, av storleken, namnet “museum” och antalet människor att döma, att det var lite större än så och började undra om det inte var där Mona Lisa hängde.

Hahahaha! Det var ju precis så

Det var en mäktig känsla att stå inför den beryktade tavlan, men även att se de andra enorma och gamla alster som visades.

Att gå runt bland gamla grekiska och romerska skulpturer, däribland avbilden av Venus från 300 år f. kr, som antas vara avbilden av Afrodite.

Efter Louvren valde vi att skjuta upp Notre Dame till morgondagen och bege oss till Eiffeltornet för att försöka bestiga det.

Med trötta ben och överväldigade av intrycken gav vi ganska snabbt upp den idén då köerna för att ta sig upp var mer än 100m långa och knappt rörde sig under 10-15 min.

Vi skjöt även upp Eiffeltornet till morgondagen men skulle vara där vid öppning 09:00! (Eller i alla fall 10:00)

Måndag

Nåja, strax efter 11 var vi framme i alla fall. Det var ju ändå måndag morgon?

För sent, uppenbarligen. Det såg ut som det var precis lika många igen.

Men utvilade och med friska ben tog vi trapporna upp till första våningen, några foton och en snabb paus, och sedan gick vi upp till våning två.

Stackars Keehas rädsla för höjder fick ge vika för min beslutsamhet att ta sig högre än när jag var där senast, fem-sex år gammal.

Efter alla övertalningar, fultricks och distraherande manövrar jag kunde komma på nådde vi tillslut toppen!

Det kändes lite som att bestiga ett berg – att stå i kön för trapporna en halvtimme, gå upp för att alla trappor, trängas överallt man gick, hitta vägen upp till toppen, ytterligare kö i en timme – allt medans man ska utstå värmen och bristen på luft bland alla människor.

Men nu är det gjort!

Vi belönade oss med att gå till närmaste mysiga brasserie och beställa in öl, vin, baguette och .. sniglar!

Sniglarna var goda faktiskt, även om jag tror att vad som helst som hade legat i den goda blandningen av pesto, olja och vitlök hade smakat gott

Vi gick vidare till Notre Dame. Mäktig katedral men ganska tråkig samtidigt. Inga puckelryggar i klocktornen heller. Falsk marknadsföring!

Resten av dagen blev lite runtstrosande i Paris, vi hittade ett tivoli i en park, Gallerie La Fayette och sen hem och klä upp oss för middag ute, vilket tillslut blev på en lokal krog ändå – alla Parisare verkar ha semester i början på augusti…

Tisdag

Vi åkte hem, och kände faktiskt redan en smula hemlängtan.

Paris i sig var jättemysigt, men den dryga inställningen hos befolkningen fick en onekligen att längta hem till det svenska språket.

Nästa: San Diego eller Thailand i jul.