Jag ser mig inte mig själv som en tv-spelskille.

Just nu är det bara ett spel jag spelar, och det spelar jag aldrig ensam. (Nej, jag pratar inte om att spela online med andra..)

Men det spelet är så mycket mer än ett tv-spel när man sätter sig två eller fler grabbar och kämpar – genom skrik, skratt, ilska, sorg och glädje – sitt lag till vinst.

Jag tänker ju självklart på spelen NHL 08/NHL 09.

Igår utspelades en kamp av så episka proportioner mellan mig och Folle att jag måste föreviga spelbilden här.

Spelinfo: En normal match brukar innehålla mellan 2-5 mål, vinnande laget brukar ha 2-3 mål. En match är fem minuter effektiv tid att spela, men i spelet räknas det som 3×20 minuter. Tiderna nedan är spelets tid och inte verklig tid.

Sätt er in i detta:

Matchen inleds med en mycket stark öppning från min sida. 4 minuter in i första perioden har jag kopplat greppet med en 2-0 ledning.

Målen rasslar in under första perioden och vid periodens slut är ställningen 4-2 till mig.

Folle har tappat modet en aning men ger sig som vanligt aldrig, vilket resulterar i att han totaldominerar andra period med fyra mål mot noll.

Hans 6-4 ledning inför tredje period får då istället mig att vackla och känna att matchen är över, men jag lyckas ändå sätta ett mål vilket skapar en spännande 6-5 ställning under perioden.

Och sen, i den verkliga slutfasen av matchen, lyckas jag kvittera till 6-6 med 17 sekunder kvar av matchen!

Med enorm lättnad kunde jag andas ut och börja bygga mentalt för en förlängning.

Då hände det som inte fick hända, Folle bryter sig fri direkt från tekning och åker in och gör mål med 12 sekunder kvar av matchen!

Kan han, kan jag tänkte jag och gav allt för att få tag i puck och hinna med ett anfall innan slut.

Mitt försök var inte alls lika lyckat utan jag drog istället på mig en utvisning och tekning i egen zon med 6.4 sekunder kvar.

Nu var matchen verkligen över. Kunde Folle göra mål på 5 sek efter tekning i mittzon kan inte jag göra mål på 6 sek från egen zon.

Men tekningen gick min väg och gav mig massor av yta att åka på, så jag satte fart.

Till och med Folle skrek “Skjut!!” men jag ville in i hans zon.

Väl över blå drar jag det snabbaste skott möjligt och mot alla odds sitter den rakt i bortre krysset – klockan på 0.1 sekunder kvar.

7-7 och förlängning, där Folle avgjorde rättvist i det inledande powerplay han hade.

Jag förväntar mig att det ungefär är en person som förstår känslostormarna under matchen, till er andra – kom över på ett game!